Innan jag läste The Runaway General i The Rolling Stone tyckte jag det var helt otroligt hur det kunde hända. Hur kunde en så högt uppsatt general som Stanley McChrystal hamna i det här läget?
För har man kommit så långt så man blir utsedd att leda operationerna i en av President Obamas kampanjfrågor, då måste man gjort sina rundor i det politiska spelet.
When Barack Obama entered the Oval Office, he immediately set out to deliver on his most important campaign promise on foreign policy: to refocus the war in Afghanistan on what led us to invade in the first place. “I want the American people to understand,” he announced in March 2009. “We have a clear and focused goal: to disrupt, dismantle and defeat Al Qaeda in Pakistan and Afghanistan.”
The Rolling Stone The Runaway General
Men när man läser artikeln verkar han legat nära gränsen för vad man får göra hela sin karriär:
[A]s he moved up through the ranks, McChrystal relied on the skills he had learned as a troublemaking kid at West Point: knowing precisely how far he could go in a rigid military hierarchy without getting tossed out. Being a highly intelligent badass, he discovered, could take you far – especially in the political chaos that followed September 11th. “He was very focused,” says Annie. “Even as a young officer he seemed to know what he wanted to do. I don’t think his personality has changed in all these years.”
By some accounts, McChrystal’s career should have been over at least two times by now.
Ibid
Redan förra hösten kritiserade han Obama-administrationen öppet när han kritiserade vicepresident Biden efter ett tal han hållit i London:
[D]uring the question-and-answer session following a speech he gave in London, McChrystal dismissed the counterterrorism strategy being advocated by Vice President Joe Biden as “shortsighted,” saying it would lead to a state of “Chaos-istan.” The remarks earned him a smackdown from the president himself, who summoned the general to a terse private meeting aboard Air Force One. The message to McChrystal seemed clear: Shut the fuck up, and keep a lower profile.
Ibid
Meddelandet från Vita huset gick tydligen inte fram. Eller också gjorde meddelandet det, för det är oftast inte McChrystal själv som uttalar de mest kritiska eller raljerande orden i artikeln, det är hans personal.
“Who’s he going to dinner with?” I ask one of his aides.
“Some French minister,” the aide tells me. “It’s fucking gay.”[…]
“Are you asking about Vice President Biden?” McChrystal says with a laugh. “Who’s that?”
“Biden?” suggests a top adviser. “Did you say: Bite Me?”[…]
One aide calls Jim Jones, a retired four-star general and veteran of the Cold War, a “clown” who remains “stuck in 1985.” Politicians like McCain and Kerry, says another aide, “turn up, have a meeting with Karzai, criticize him at the airport press conference, then get back for the Sunday talk shows. Frankly, it’s not very helpful.”
[…]
McChrystal reserves special skepticism for Holbrooke, the official in charge of reintegrating the Taliban. “The Boss says he’s like a wounded animal,” says a member of the general’s team.
Det är tydligt att gruppen runt McChrystal har den tonen i sin jargong, det som fascinerar är hur reportern Michael Hastings kunnat komma så nära inpå Team America, som McChrystals närmaste grupp kallar sig, att han fått höra det. (America, fuck yeah! Comin’ again to save the motherfucking day, yeah!
) Och hur otroligt odödliga de tror sig vara när de släppt in honom. (I.N.T.E.L.L.I.G.E.N.C.E. is down! I repeat, we have no I.N.T.E.L.L.I.G.E.N.C.E.!
)
Det finns många intressanta bihistorier i det här, men den jag kommer minnas är militärens lösning på problemet. TT hade en notis som skickades ut till medierna idag om att
Robert Gates har skickat ett dokument på tre sidor till ledande befattningshavare inom militären och försvarsdepartementet, där han säger sig vara ”bekymrad över att departementet har blivit slappt i kontakterna med medierna, och ofta agerar i strid med gällande regler och procedurer”.
[…]
Gates, som tidigare varit chef för underrättelsetjänsten CIA, skriver att ”läckande av hemlig information bryter mot lagen och kan inte tolereras” och att de som bevisligen läcker kommer att åtalas. Han kräver också att de inom militären som ska uttala sig i frågor av ”nationell eller internationell” betydelse först måste få ett godkännande av en pressansvarig inom försvarsdepartementet.
Sydsvenskan USA:s militär får munkavle
Dokumentet refererar naturligtvis till två händelser i närtid, dels läckan till Wikileaks och artikeln om General McChrystal.
Visst är det så att McChrystal inte kan vara kvar på sin position efter sådan offentlig kritik, men det är inte att han och hans medarbetare uttrycker sig på det sättet som är problemet. Det är att de tycker det om demokratiskt valda och civila företrädare som försöker skapa ordning i landet de arbetar för stödja.
Peter Wolodarski skriver om det i söndagskrönikan:
En general som så oförblommerat visar förakt för den civila ledningen måste sparkas. Ingen demokrati kan tillåta att militärer sätter sig över politiker, oavsett hur många stjärnor de har på axelklaffarna.
Men även om Obama tillfälligt återställt ordningen och visat vem som bestämmer har stormen kring McChrystal bara förstärkt oron kring Afghanistan.
McChrystal ansvarade förra hösten för omläggningen av USA:s militära strategi i landet, en kursförändring som hittills inte dämpat våldet. Efter hans avgång ökar osäkerheten och tvivlen.
Afghanistan är det rättfärdiga kriget som gradvis blivit det alltmer hopplösa.
DN Planera för reträtten
På söndagen tog den General David Petraeus över befälet över ISAF-styrkorna i Afghanistan. I talet han höll hyllade han sin företrädare och sa att han skulle fortsätta på hans inslagna väg och COIN-strategi:
– Vi har inget annat val än att samarbeta, sade Petraeus om läget i landet vid övertagandet, som skedde vid en ceremoni på Isaf-styrkornas högkvarter.
I talet, som hölls för högre befälhavare och afghanska ministrar bredvid monumentet till minne av stupade Isaf-soldater, markerade Petraeus tydligt att bytet av ledare inte innebär ett byte av strategi. Generalen stöder officiellt president Barack Obamas plan på ett trupptillbakadragande i juli nästa år, men tillägger att man måste ta hänsyn till läget ”i fält”.
Petraeus hyllade sin föregångare och lärling, den sparkade general Stanley McChrystal.
– De senaste månadernas framgångar, en målmedveten fiende till trots, är resultatet av hans vision, kraft och ledarskap, sade Petraeus.
De senaste månadernas framgångar innebar den blodigaste månaden sedan krigets inledning.
Det är inte offentlig kritik som är problemet, det är inte läckor av vidrigt videomaterial, det är inte bassar som hatar sitt jobb – det är kriget självt och en sned idé om vad som kan bygga upp en demokrati:
“The military cannot by itself create governance reform.”
Part of the problem is structural: The Defense Department budget exceeds $600 billion a year, while the State Department receives only $50 billion.
The Rolling Stone The runaway general, s 3
The Rolling Stone
Pussies don’t like dicks, because pussies get fucked by dicks. But dicks also fuck assholes: assholes that just want to shit on everything. Pussies may think they can deal with assholes their way. But the only thing that can fuck an asshole is a dick, with some balls. The problem with dicks is: they fuck too much or fuck when it isn’t appropriate – and it takes a pussy to show them that. But sometimes, pussies can be so full of shit that they become assholes themselves… because pussies are an inch and half away from ass holes. I don’t know much about this crazy, crazy world, but I do know this: If you don’t let us fuck this asshole, we’re going to have our dicks and pussies all covered in shit!
Team America (via iMDB)