WWW.WWW är en hybrid mellan o- och konferens

Nyss hemkommen från SSWC läste jag för första gången om Richard Saul Wurmans nya konferensformat WWW.WWW. Och det är lätt att känna igen tankarna jag själv hade på vägen hem från Tjärö.

Richard Saul Wurman var mannen som grundade TED en gång i tiden, innan Chris Anderson som numera kuraterar TED tog över verksamheten.

TED är ett fantastiskt koncept. Samla smarta människor både på och framför scenen och låt ideér mötas. Prata om hur man knyter skosnören efter ni pratat om hur man botar malaria och följ upp det med vad som motiverar oss.

Och TED är såklart speciellt, men jag tänker ändå att det även där måste finnas något i känslan av att det allra bästa med en konferens är fikat emellan föreläsningarna. Middagen på kvällen. Mötet med människor. Och som Wurman säger i en intervju med Imprint:

I’ve become weary of because they have become formalized, rehearsed, over-produced and stiff. The 18-minute talk has become a talk where people want to get on TEDTalks and become one of the ones most watched. It’s become a competitive battle for eyeballs, not for ideas.

Imprint Wurman’s WWW.WWW Conference

Det är därför #sswc är fantastiskt. Alla människor man möter och tankar som byts. Det är inte ens så att det jag kommer minnas mest är diskussioner inom ämnet sociala medier eller internet. Men det är samtal med människor som har samma idébakgrund, eller kultur om du så vill. (Det finns mycket att säga om hur den idébakgrunden också borde brytas upp, men det är en annan diskussion.)

Wurmans nya koncept har inte nödvändigtvis något med world wide web att göra, trots att det delar akronym. Det första w:t står, precis som för www, för världen – men resten står för något eller några av Water Wealth Women Waste War Well-being Wildlife Web Weather Wind Words Wonder Witness Wilderness Work Wunderlust Warming Wit & the Waking Dream. Han beskriver formatet som intellektuell jazz och en återupplivning av the lost art of conversation.

I en intervju med Co. Design pratar han mer:

Wurman […] recently announced plans for his new WWW.WWW conference, slated to debut in Fall of 2012. So far, he has lined up some heavyweight collaborators—R/GA’s Bob Greenberg and @radical.media’s Jon Kamen are on board, GE is an early sponsor, and Yo-Yo Ma and Herbie Hancock will see to the music. Featured guests are still to be determined, though Wurman promises that the conference will be “like a dinner party with a hundred of the world’s greatest minds having a conversation, two at a time.”

But here are a few things the show won’t have: Speeches, slide shows, or tickets. Wurman’s plan is to stage a series of improvisational one-to-one conversations, held in front of a small invitation-only audience and then disseminated to the outside world via a high-quality, for-sale app that captures the event.

Can a conference succeed without slick presentations? Wurman acknowledges that the best TED talks can be “fantastic,” but he feels a format built around prepared, time-limited speeches lacks a certain spontaneity.

Co. Design The Creator Of TED Aims To Reinvent Conferences Once Again

Är inte det här också ett försök att tappa upp från energin i spontaniteten för ett möte, precis som en unconference så säg?

Konferensen kommer inte kosta pengar, men den kommer bara vara tillgänglig för inbjudna. Det ska sedan finansieras med hjälp av en app där vi andra ska få tillgång till innehållet (samt sponsring förstås). Wurman kallar den första konferensformatet för det 21:a århundradet. Jag skulle nog säga att det är unconference-formatet som är det, men ändå.

Citat

Andra bra citat från Imprint:

You’ve asked me how long it takes to organize this and I thought ‘well would it seem good if I said 10 years or would it be better to say oh I did this in a week’? I would really rather tell you that I did it in a week. It will end up being 18 months or the philosophical answer: my whole life. You choose. Is it hard work? Do I work on it hard? No. Do I think about it all the time? Yes. But it’s not work, it’s a real joy to put together the puzzle. It’s an intellectual crossword puzzle. You don’t put together a puzzle of many pieces on a table together for work, you do it because you want to solve that particular game. This is not work. It might be work for the people who help me but it’s not work for me.