Jag vill att robotar ska få börja drömma om elektriska får

Vi har gjort bokslut av framtiden som framtid. Barnen ritar inte längre flygande bilar och tror inte längre att de kommer flyga till jobbet med helikopter.

Till och med science fiction ses med nostalgisk blick. De riktiga framtidsvisionerna filmatiserar vi från ännu en av Isaac Asimovs noveller. Och om vi försöker skapa en ny bild av framtiden gör vi den så lik vår nutid som möjligt och endast för att vi gjort slut på våra naturresurser och behöver nya för att komma vidare.

Jag tror vi behöver två saker för att börja tro på framtiden igen. Ett HIV-vaccin, så vi slipper umgås med döden när vi blir kära, och en hållbar energikälla.

Kärnkraft, ja tack!

Fission vore ju en fantastisk lösning om det inte var så jävla grisigt att bryta uran och om vi slapp de där fula slaggprodukterna efteråt, som vi inte säkert vet vad som händer med när vi försöker göra oss av med eftersom vi inte hunnit få lång tid nog på oss för att försöka.

Någon gång under min högstadietid blev jag satt på att presentera fusionskraft i ett projekt. Jag hade aldrig varit intresserad av fysik, och i ärlighetens namn aldrig därefter heller, men av någon anledning triggades jag av fusion. Jag tror det redan då var för dess löfte om framtid.

Löftet säger outtömliga energiresurser där bränslet, de tunga väteisotoperna deuterium (²H) och tritium (³H) som behövs för fusionen, finns naturligt i vatten och processen lämnar inget farligt avfall utan bara redan naturligt förekommande helium (He).

När deuterium och tritium slås samman bildas helium och samtidigt frigörs energi. Problemet är att det är väldigt svårt att få sammanslagningen att ske och i dagsläget behöver man tillföra så mycket energi för att det ska ske att energiutbytet blir negativt.

Två lovande metoder

Det finns två lovande metoder som forskarna tror kommer leda till en metod där vi kan få ett positivt energiutbyte ur fusion: magnetisk fusion och laserinnesluten fusion.

I franska Cadarache bygger ett internationellt forskarlag kärnreaktorn ITER (namnet är taget från latin och betyder vägen) som är ett försök att bemästra magnetisk fusion till år 2026. I en artikel i tisdags rapporterade DN om ett amerikanskt forskarlag från National Livermore National Laboratory som hävdar att de kommer ha en fungerande version av laserinnesluten fusion redan så snart som om två år.


Jag tror inte på flygande bilar, men jag vill att åtminstone de som växer upp nu ska tro på och sikta mot en framtid väsensskild från den de har runt sig när de växer upp, inte ännu en årlig uppdatering av the_time('Y+1').

Annars tror jag aldrig vi når den.