Det är en inspirerande platsannons ni lagt ut om en publikredaktör i Radio Örebro. Det är ett fascinerande område som fortfarande är relativt outforskat trots att vi haft publikkontakt så länge vi haft medier i Sverige – men på olika sätt. Annonsen i sig väcker många frågor där jag både ser spännande utmaningar för vad som är tekniskt möjligt men även vad Sveriges Radio Örebro är mogna för. Det är för alla dessa skäl jag måste söka det här jobbet.

Jag har varit i en kärleksrelation med internet sedan första gången jag läste om internet. Då pratades det om textbaserade samtal över landsgränserna som knappt hade grafiska gränssnitt. Sedan gick allt väldigt snabbt. Netscape och webben och en helt ny värld. Jag hade en dator, visst, men ingen nättillgång. Jag köpte tidningar med cd-skivor klistrade på där det fanns webbläsare att installera. Jag skapade webbsidor jag själv kunde surfa till lokalt på min dator. Det var fantastiskt ändå.

Rätt miljö ledde snart till att jag började blogga men vi hade inget bra ord för det. Det namn som användes var reloads, eftersom det var sidor man laddade om för att få det senast skrivna. Den stora skillnaden var att de inte nödvändigtvis riktade sig mot någon. Det lades ut på nätet så de var tillgängliga för alla, det var den stora revolutionen, tillgängligheten inte vad man kunde göra med det. Då använder vi inga bloggverktyg (de fanns inte). Jag skrev texterna som html och laddade upp filer manuellt till den digitala åkermark jag plöjt upp till mig själv och mina vänner.

På universitetet hittade jag likasinnade som ville skapa världens bästa musiksajt. Sveriges musikkritik var i en sorglig period där Expressen hade gått ned till att publicera en sida med recensioner med 15 texter á 250 tecken på en sida. Vi ville att musiken skulle få ta plats. Det blev dagensskiva.com och under ganska många år var vi ledande i den digitala musikkritiken på nätet i Sverige. Runt år 2000 införde vi kommentarer på sajten och det i sig var ingenting exceptionellt, men det som var skillnaden var hur vi såg på kommentarerna och hur vi arbetade med dem. Vi såg redan då kommentarerna som en del av sajten och alla skribenter deltog i kommentarsfälten, på samma villkor som alla andra. Vi svarade på frågor, tog emot rättelser och fick i bästa fall välformulerade åsikter med en helt motsatt syn än den vår skribent hade.

Under den här tiden växte bloggarna fram i Sverige. I början var vi en ganska liten skara i Sverige. Då hette det ledande verktyget Movable Type efter Gutenbergs tryckteknik och vi var övertygade om att det verkligen var precis så omstörtande. Jag läste de bästa och mest genomarbetade texterna där. Jag träffade dom smartaste människorna genom dem. En av nycklarna med bloggarna var redan då interaktionen mellan dem och med läsarna. I de mest specifika texterna fanns de intressantaste läsarna. Vi skrev till varandra och vi gjorde det både i kommentarsfält och i våra bloggtexter. Det som fascinerade mest var att vi var samma. Den som skrev eller den som läste var på samma nivå och tillförde lika mycket till det som publicerades.

Nu tio år senare har vi hunnit med några revolutioner till. Den tekniska världen rör sig snabbt, men massorna rör sig ännu snabbare. The Wisdom of Crowds är fascinerande när det fungerar som bäst, men dumheten i flockbeteende kan vara lika intressant. När nätet fungerar som bäst är det meritokratiskt och tillgängliggörande. När det fungerar som sämst går för många åt samma håll utan att tänka sig för. Men det goda är så mycket starkare än det onda. Tyvärr har det onda ofta lite för stark lyskraft, men det händer tio gånger fler bra saker på större och mindre skala än det händer dåliga saker på nätet. Det är jag helt övertygad om.

Det vore väldigt roligt att få vara en brygga mellan radiolyssnare och SR Örebro. Både med att samla in och att delta i konversationen som det står i annonsen – men kanske den viktigaste delen blir att göra vad jag kan för att dra upp radions personal till konversationen. Vi är samma, vi har bara lite olika stora megafoner.