För några veckor sedan publicerade Joakim Johansson en intervju med mig om podradio (men egentligen om synkron och asynkron tid) i NA. Eftersom de inte publicerar helgartiklarna online tänkte jag att jag publicerar artikeln här istället nu några veckor senare när alla sprungit färdigt efter lösnumren för att få tag på artikeln.
Tid för flera kanaler
12 Söndag 20 november 2011 NA
Radion var den första medieformen som samlade oss kring en och samma sak. Men radions begränsningar satte den i skymundan när televisionen tog sig in som hemmets och samhällets stora medienav.
— Att titta på tv och att läsa tar för mycket uppmärksamhet. Jag kan inte laga mat och läsa, jag kan inte laga mat och titta på tv; jag kan verkligen inte gå till jobbet och titta på tv, säger Kal Ström.
Kal jobbar med internetutveckling med eget företag i Örebro, och har varit en trogen poddradiolyssnare sedan medieformen blev ett vedertaget begrepp. Han menar att poddradion visar hur radiomediet gått i en cykel. – Nu har vi gått varvet runt, och radion är det perfekta igen. Själva essensen i radio är innehållet, det är ingenting annat än innehållet som tar vår uppmärksamhet.
Radion som både bred och smal medieform är över hundra år gammal. Att egenproducera någonting som liknar radio är ingenting ovanligt: något så enkelt som ett kassettband med inspelat prat kunde för tjugo eller trettio år sedan kopieras och skickas runt bland en krets av vänner och bekanta.
Poddradion är exempel på en vedertagen medieform som förändrades av nya tekniska förutsättningar. Eller, som Kal Ström påpekar, en rad sammanfallande tekniska förutsättningar. De skedde i den tidiga mitten av 00-talet.
– Bloggformat, RSS-flöden och ett enklare sätt att spela in ljud på sammanföll. I princip behövde du bara en mikrofon, ett inspelningsprogram och en möjlighet att spara det du gjort som en mp3-fil. Och sen kom dessutom de första riktigt bra versionerna av Ipod, förklarar han.
Resultatet blev att poddradio blev ett slags pratbloggar, där många av de första riktigt populära poddprogrammen handlade om teknik och nya medier. Men poddradion fick snart också ett större genombrott.
– Det var när Itunes släpptes med poddradiostöd, menar Ström. Då small det till ordentligt. Egentligen, har ju Itunes mest en katalog med poddradioprogram i sig, men grejen är att det blev lättare att prenumerera tack vare Itunes, och det är själva nyckeln. Jag behöv-de inte längre leta efter poddradio, jag behövde inte längre aktivt bevaka olika bloggar eller hemsidor. När jag synkade min Ipod med Itunes så fanns programmet bara där färdigt att lyssna på.
Med poddradio kan du, vilket visas tydligt på frin-a uppslaget, göra program om ämnen som är alldeles för smala för att nå de större radiokanalerna. Tröskeln är minimal. Att exempelvis skriva en lång text och göra den begriplig och intressant är inte lika enkelt som att spela in prat. Ändå var inte enkelheten och tillgängligheten det mest revolu-tionerande med poddradion.
– Direktsänd FM-radio hand-lar om att jag måste ge av min tid till det sändande mediet när det passar dem. Med poddraclio är det tvärtom jag själv som väljer när jag har tid att ge bort, säger Kal Ström. Det är också den viig sons medierna tagit senaste åren; kon-sumenterna kan i större utsträck-ning disponera sitt medieintag på egen hand. I poddradions köl-vatten kom digital-tv och play-kanaler, och för en stor radiopro-ducent sons Sveriges radio har det varit en självklarhet att utveckla ett arkivsystem som gör deras direktsända program tillgängliga för lyssning även i efterhand. – Jag har starka minnen från når jag var på läger som liten, säger Ström. Helt plötsligt märkte jag att det inte fanns en männis-ka någonstans, och när jag letade runt hittade jag alla fran/för tv-apparaterna – för ”Dallas” hade
börjat. En sådan grej kommer ju inte att hända igen.Kal Ström använder begreppen synkron och asynkron tid når han pratar om mediekonsum-fion. Den första tiden syftar till att något interagerar med något annat, som en direlctsändning som du som konsument mås-te anpassa dig efter. Den andra tiden, den asynkrona, interagerar däremot inte direkt med en kon- sument – köper du exempelvis v- serien ”The Wire” på dvd-box kan du själv bestämma hur och når du vill se den.
– Den asynkrona tiden är den som kommer att dominera i framtidens medieklimat, menar Ström. Jag tar snu tid och gör vad jag vill med den. Ta nedladdning, laglig och olaglig, son, exempel. Den handlar inte i grunden om att komma undan att betala, istället är det ju det enklaste sättet att få tag på musik när du vill lyssna på den. Om jag kommer på en kväll att jag vill se ett avsnitt frän femte säsongers av tv-serien ”Vita huset” vad gör jag då?
Du köper serien på dvd-box? – Men jag år ju inre på stan, och vet inte ens om de har boxen. Butiken är ett exempel på syn-kron tid. Den är öppen på tider som jag måste anpassa mig efter, och som inte passar mig, och det är långt att gå hela vägen till buti-kers. Det blir alldeles för krångligt all passa en tid som inte är min.
– Det finns ett ekonomiskt värde för en butik eller för exempelvis en tv-kanal att styra vår tid och göra så att vi anpassar oss. Men varför ska jag tvingas ge bort min tid till andra, när det finns alternativ som gör att jag själv kan bestämma?
För Kal Ström slutar det inte vid att konstruera sin egen medie-konsumtion. Han tar det ytterligare ett steg. Ett sätt att göra det han kallar för asynkron tid ännu mer effektiv.
– Jag lyssnar alltid på poddradio i en och en halv gånger hastigheten, man har alltid haft den möjligheten i bärbara spelare. Mitt promenad till jobbet tar 25 minuter varje morgon, på den tiden får jag in 38 minuter lyssning. Min tid är dyrbar.
Varför är den det?
– Jag har en begränsad tid att ta in medier, för jag vill inte slösa för mycket tid på dem. Men jag önskar att dygnet hade fler timmar, så man kunde göra fler saker.
Text: Joakim Johansson 019-1550460
Faksimil: 
Jag använde Free Online OCR för att få ut texten (och har bara redigerat lite).