WWW.WWW är en hybrid mellan o- och konferens

Nyss hemkommen från SSWC läste jag för första gången om Richard Saul Wurmans nya konferensformat WWW.WWW. Och det är lätt att känna igen tankarna jag själv hade på vägen hem från Tjärö.

Richard Saul Wurman var mannen som grundade TED en gång i tiden, innan Chris Anderson som numera kuraterar TED tog över verksamheten.

TED är ett fantastiskt koncept. Samla smarta människor både på och framför scenen och låt ideér mötas. Prata om hur man knyter skosnören efter ni pratat om hur man botar malaria och följ upp det med vad som motiverar oss.

Och TED är såklart speciellt, men jag tänker ändå att det även där måste finnas något i känslan av att det allra bästa med en konferens är fikat emellan föreläsningarna. Middagen på kvällen. Mötet med människor. Och som Wurman säger i en intervju med Imprint:

I’ve become weary of because they have become formalized, rehearsed, over-produced and stiff. The 18-minute talk has become a talk where people want to get on TEDTalks and become one of the ones most watched. It’s become a competitive battle for eyeballs, not for ideas.

Imprint Wurman’s WWW.WWW Conference

Det är därför #sswc är fantastiskt. Alla människor man möter och tankar som byts. Det är inte ens så att det jag kommer minnas mest är diskussioner inom ämnet sociala medier eller internet. Men det är samtal med människor som har samma idébakgrund, eller kultur om du så vill. (Det finns mycket att säga om hur den idébakgrunden också borde brytas upp, men det är en annan diskussion.)

Wurmans nya koncept har inte nödvändigtvis något med world wide web att göra, trots att det delar akronym. Det första w:t står, precis som för www, för världen – men resten står för något eller några av Water Wealth Women Waste War Well-being Wildlife Web Weather Wind Words Wonder Witness Wilderness Work Wunderlust Warming Wit & the Waking Dream. Han beskriver formatet som intellektuell jazz och en återupplivning av the lost art of conversation.

I en intervju med Co. Design pratar han mer:

Wurman […] recently announced plans for his new WWW.WWW conference, slated to debut in Fall of 2012. So far, he has lined up some heavyweight collaborators—R/GA’s Bob Greenberg and @radical.media’s Jon Kamen are on board, GE is an early sponsor, and Yo-Yo Ma and Herbie Hancock will see to the music. Featured guests are still to be determined, though Wurman promises that the conference will be “like a dinner party with a hundred of the world’s greatest minds having a conversation, two at a time.”

But here are a few things the show won’t have: Speeches, slide shows, or tickets. Wurman’s plan is to stage a series of improvisational one-to-one conversations, held in front of a small invitation-only audience and then disseminated to the outside world via a high-quality, for-sale app that captures the event.

Can a conference succeed without slick presentations? Wurman acknowledges that the best TED talks can be “fantastic,” but he feels a format built around prepared, time-limited speeches lacks a certain spontaneity.

Co. Design The Creator Of TED Aims To Reinvent Conferences Once Again

Är inte det här också ett försök att tappa upp från energin i spontaniteten för ett möte, precis som en unconference så säg?

Konferensen kommer inte kosta pengar, men den kommer bara vara tillgänglig för inbjudna. Det ska sedan finansieras med hjälp av en app där vi andra ska få tillgång till innehållet (samt sponsring förstås). Wurman kallar den första konferensformatet för det 21:a århundradet. Jag skulle nog säga att det är unconference-formatet som är det, men ändå.

Citat

Andra bra citat från Imprint:

You’ve asked me how long it takes to organize this and I thought ‘well would it seem good if I said 10 years or would it be better to say oh I did this in a week’? I would really rather tell you that I did it in a week. It will end up being 18 months or the philosophical answer: my whole life. You choose. Is it hard work? Do I work on it hard? No. Do I think about it all the time? Yes. But it’s not work, it’s a real joy to put together the puzzle. It’s an intellectual crossword puzzle. You don’t put together a puzzle of many pieces on a table together for work, you do it because you want to solve that particular game. This is not work. It might be work for the people who help me but it’s not work for me.

Publikredaktör i Radio Örebro

Det är en inspirerande platsannons ni lagt ut om en publikredaktör i Radio Örebro. Det är ett fascinerande område som fortfarande är relativt outforskat trots att vi haft publikkontakt så länge vi haft medier i Sverige – men på olika sätt. Annonsen i sig väcker många frågor där jag både ser spännande utmaningar för vad som är tekniskt möjligt men även vad Sveriges Radio Örebro är mogna för. Det är för alla dessa skäl jag måste söka det här jobbet.

Jag har varit i en kärleksrelation med internet sedan första gången jag läste om internet. Då pratades det om textbaserade samtal över landsgränserna som knappt hade grafiska gränssnitt. Sedan gick allt väldigt snabbt. Netscape och webben och en helt ny värld. Jag hade en dator, visst, men ingen nättillgång. Jag köpte tidningar med cd-skivor klistrade på där det fanns webbläsare att installera. Jag skapade webbsidor jag själv kunde surfa till lokalt på min dator. Det var fantastiskt ändå.

Rätt miljö ledde snart till att jag började blogga men vi hade inget bra ord för det. Det namn som användes var reloads, eftersom det var sidor man laddade om för att få det senast skrivna. Den stora skillnaden var att de inte nödvändigtvis riktade sig mot någon. Det lades ut på nätet så de var tillgängliga för alla, det var den stora revolutionen, tillgängligheten inte vad man kunde göra med det. Då använder vi inga bloggverktyg (de fanns inte). Jag skrev texterna som html och laddade upp filer manuellt till den digitala åkermark jag plöjt upp till mig själv och mina vänner.

På universitetet hittade jag likasinnade som ville skapa världens bästa musiksajt. Sveriges musikkritik var i en sorglig period där Expressen hade gått ned till att publicera en sida med recensioner med 15 texter á 250 tecken på en sida. Vi ville att musiken skulle få ta plats. Det blev dagensskiva.com och under ganska många år var vi ledande i den digitala musikkritiken på nätet i Sverige. Runt år 2000 införde vi kommentarer på sajten och det i sig var ingenting exceptionellt, men det som var skillnaden var hur vi såg på kommentarerna och hur vi arbetade med dem. Vi såg redan då kommentarerna som en del av sajten och alla skribenter deltog i kommentarsfälten, på samma villkor som alla andra. Vi svarade på frågor, tog emot rättelser och fick i bästa fall välformulerade åsikter med en helt motsatt syn än den vår skribent hade.

Under den här tiden växte bloggarna fram i Sverige. I början var vi en ganska liten skara i Sverige. Då hette det ledande verktyget Movable Type efter Gutenbergs tryckteknik och vi var övertygade om att det verkligen var precis så omstörtande. Jag läste de bästa och mest genomarbetade texterna där. Jag träffade dom smartaste människorna genom dem. En av nycklarna med bloggarna var redan då interaktionen mellan dem och med läsarna. I de mest specifika texterna fanns de intressantaste läsarna. Vi skrev till varandra och vi gjorde det både i kommentarsfält och i våra bloggtexter. Det som fascinerade mest var att vi var samma. Den som skrev eller den som läste var på samma nivå och tillförde lika mycket till det som publicerades.

Nu tio år senare har vi hunnit med några revolutioner till. Den tekniska världen rör sig snabbt, men massorna rör sig ännu snabbare. The Wisdom of Crowds är fascinerande när det fungerar som bäst, men dumheten i flockbeteende kan vara lika intressant. När nätet fungerar som bäst är det meritokratiskt och tillgängliggörande. När det fungerar som sämst går för många åt samma håll utan att tänka sig för. Men det goda är så mycket starkare än det onda. Tyvärr har det onda ofta lite för stark lyskraft, men det händer tio gånger fler bra saker på större och mindre skala än det händer dåliga saker på nätet. Det är jag helt övertygad om.

Det vore väldigt roligt att få vara en brygga mellan radiolyssnare och SR Örebro. Både med att samla in och att delta i konversationen som det står i annonsen – men kanske den viktigaste delen blir att göra vad jag kan för att dra upp radions personal till konversationen. Vi är samma, vi har bara lite olika stora megafoner.

Om att lyssna och att höra med @TroedTroedson

När jag tog en promenad tidigare idag lyssnade jag på Joakim Jardenbergs podcast från Troed Troedson från AddEmotion 2.0 som talade om sociala medier. Och avslutningen var så bra att jag var tvungen att dela med mig:

Ska man lyssna måste man vara en duktig lyssnare. Jag pratar ofta med föräldrar till ungdomar som säger att ungdomar pratar bara om dumheter. Och när man lyssnar på dom och ser vad dom skriver — vad de bloggar, twittrar och facebookar om — så är det ju bara trams. Det är Idol och smink och vem som åkte ut ur den ena dokusåpan efter den andra. Det beror på att dina öron är sjukt dåliga.

Jag har tre stycken stora barn, de är 24, 21 och 19. Jag har tjuvlyssnat på dom i hela deras liv. Jag hör ju, som förälder, att det låter som de pratar om Idol — men de pratar om sig. Och de pratar om sin ångest inför livet, de pratar om sin oro för att inte vara gillade på nästa fest och de pratar om sin oro inför hur fan ska det gå när jag blir stor, ingen tycker om mig och …

Jag kan välja att höra det, eller så kan jag välja att höra Ja, nu sitter de och pratar om Idol igen.

Men om man verkligen tror att 15-åringar på allvar pratar om Idol bara för att det de säger låter som Idol, då är det mina föräldraöron som behöver tränas, inte deras pratande.

Precis så är det när man tjuvlyssnar på 1000 människor som surrar på Facebook också. De pratar inte om Croisonter och kaffekoppar. De pratar om viktiga saker och konsten att lyssna är börja förstå vad de egentligen oroar sig för.

Jardenberg Unedited Troed Troedson om sociala medier hos AddEmotion 2.0

Det är en video hos Jardenberg, men jag lyssnade via ljudpoddradio.

Få Twitter att funka i Facebook igen

Jag har mitt Twitter-konto inställt att posta alla tweets vidare till min Facebook-sida. Men sedan någon vecka tillbaka har det slutat fungera. Det krävdes en reset av appen för att det skulle börja fungera igen.

Gör så här:

  • Gå till Twitter-applikationen i Facebook
  • Det ser ut som allt är som det ska, men du vill ändå använda länken högst upp: Want to disconnect your Twitter and Facebook accounts?
  • När du har frikopplat kontona från varandra ska du logga ut från Twitter på Facebook-sidan
  • Posta en Tweet för att Facebook inte ska ha den sista tweeten du postat i cache
  • Gå tillbaka till Facebook-applikationen och logga in till Twitter
  • Kryssa i rutan som tillåter att ditt Twitter-konto får posta innehåll till din Facebook-profil
  • Skicka en tweet om hur nöjd du är med den här instruktionen och se den postas till Facebook

Ju mer information vi har desto mer tas beslutet hos din omgivning

Den information vi tar del av varje dag ökar hela tiden. Alla våra vänner på Facebook postar uppdateringar, Twitter-flödet passerar förbi i en rasande fart och artiklarna vi läser eller läser om blir fler och fler.

Men det finns en del saker som inte förändras i takt med informationsflödet, vår hjärna till exempel. Och inte heller och dess kapacitet att minnas saker.

Konsekvenserna av detta är att vi behöver välja information och det görs oftast utanför oss själva. I många fall innebär det våra närmaste vänner som vi litar på tar beslutet åt oss, eftersom vi litar på deras åsikter. Men i och med de sociala medierna stannar inte beslutet hos våra närmaste vänner.

Paul Adams, interaktionsdesigner på Google, menar i en presentation om det han kallar för The Real Life Social Networks att våra sociala cirklar består av starka band och svagare band som ligger utanför, men som ändå är i vårt sociala nätverk och som ändå påverkar våra beslut. Ett starkare argument för att investera i sociala medier finns inte.

Google-journalistik och Wikileakkonspirationer

Lite sent läser jag en artikel om konpirationsteorier i allmänhet och konspirationsteorier om Wikileaks [IP] i synnerhet, från DN den 2 december 2010.

Jackie Jakubowski har skrivit en ganska intressant artikel, även om den försöker sträcka sig lite långt från ett ämne som är aktuellt till ett ämne som han verkar velat skriva om ganska längre. Men det hade jag låtit bero om det inte var för det första stycket efter artikelns ingress.

Cirka fyra miljoner sexhundra tusen träffar får man när man googlar på ”Wikileak conspiracy”.

DN Tid för konspirationer

Denna Google-journalistik. Man tycker ju att det borde minska efter hand, men bara de senaste veckor har jag läst ett otal exempel. Men det här tror jag är det värsta. Det är okunnigt och korkat.

Nu kan man aldrig bevisa något verkligt genom att skriva Om man söker på NN får man YY träffar men om man ändå försöker borde man åtminstone kunna använda verktyget man pratar om.

Om jag verkligen gör som Jackie Jakubowski säger och söker på ”Wikileak conspiracy” får jag hela 8 träffar (varav en är DN-artikeln själv). Det här beror delvis på att ingen skulle söka på bara Wikileak när de är ute efter något om Wikileaks, men också för att Jackie inte förstår vad hen talar om.

Om jag söker efter alla sidor som antingen har ordet Wikileak eller ordet Conspiracy i sig får jag massor av träffar, hela 16 500 000 faktiskt. Men det är ju just det: både och eller något av orden. Om jag söker på det mer korrekta ”Wikileaks Conspiracy” får jag förvisso fler träffar, men bara 16 000 och inga 4 600 000 som hen gör gällande i artikeln.

Det är inte bara korkat att försöka bevisa något på det här sättet det är också korkat att inte kunna googla.

Håkan Dvärg

Jag tittar på omslaget till Håkan Hellströms nya singel Saknade te havs/River en vacker dröm strax efter jag läst från Översättarens anmärkningar av Erik Andersson, från arbetet med hans översättning av Ringarnas herre.

Även förr i världen undvek de i regel ’storfolket’, som de kallar oss, och nu har de blivit ännu skyggare och börjar bli svårfunna.

75 000! En ny milstolpe i Last.fm

Jag nådde en ny milstolpe på Last.fm igår när den 75 000:e låten skrobblades till mitt konto. Det blev Robyn och Be Mine till slut, men det var inte helt utan vånda.

Jag märkte tidigare i veckan att milstolpen närmade sig. I morse visste jag att det skulle ske och då började den falska delen av min hjärna krångla. Man ville ju inte ha en dålig låt som 75 000? Min mer rättrådiga hjärna vet ju att jag inte bryr mig (så mycket) om det där så svaret blev till slut att spela random från min iPhone (som jag inte gör så ofta) för att jag inte skulle kunna påverka processen. Då var det ändå någorlunda aktuell musik, eftersom jag inte har annat än det jag lyssnar på i samtiden.

Robyn känns som ett ganska bra val. Aktuellt med den där lite lama Björk-covern igår också.

# Artist Låt Dagar mellan
1 *
5 000 Michael Butler RnRGeek3_2_05
10 000 Sigur Rós Gong 191
15 000 The Tiny (med Ed Harcourt) Sorry 182
20 000 The Knife Three Boys 174
25 000 Amy Winehouse Back to Black 99
30 000 Barr Context Ender 104
35 000 Final Fantasy If I were a Carp 123
40 000 The Dillinger Escape Plan Nong Eye Gong 113
45 000 Veronica Maggio Ingen kommer undan (inte ens i Sverige) 135
50 000 Xiu Xiu Sad Redux-O-Grapher 196
55 000 Beirut Venice 118
60 000 The Sounds Goodnight Freddy 126
65 000 BK-One (med Slug) Blood Drive 154
70 000 Burnt Friedman & Jaki Liebezeit Caracoles 127
75 000 Robyn Be Mine! 160

Vän av ordning kanske undrar vad som hände där i början? Tyvärr är det så att tjänsten jag använt för att sätta ihop statistiken inte kan läsa spelade låtar före 2005 när jag registerade mig på Last.fm.

(Sen är den inte riktigt att lita på heller. Jag tittat på tjänsten tidigare och då fick jag lite andra låtar som spelats i anslutning till de i listan ovan. Men det spelar inte så stor roll. Förhoppningsvis var det tidigare resultatet en bugg och listan är mer korrekt nu.)

This room moves to 0, 1, and -1 on the X-axis, 2, 5, and -7 on the Y and 1, -1, and 0 on zed.

Kan en webbplats vara tredimensionell? Eller är vi alltid predestinerade att bara röra oss i två dimensioner så länge vi har våra platta skärmar?


Jag lånade en iPad i försomras och inspirerades av den taktila känslan jag fick av att surfa med den. Att bara röra vid webbplatsen gav en känsla, en annan känsla. Jag kunde sitta och bara slänga en lång sida upp och ner – med den långsamt avstannande effekten iPaden har – bara för att göra det. Det var någonting, att röra vid en webbplats. Det är någonting.

Och när jag tänkte efter kom jag att tänka på en annan nätföreteelse som fått mig att känna mig lika inspirerad. Det var Paul R. Heyes kub som snurrade på en platt kanvas.

Jag tänkte att samma idé borde kunna användas på en innehållssajt.

Så jag gjorde det och resultatet är kalström.se 2.0.

Vad är det vi ser?

Det är en html5-sida med dynamiskt innehåll från WordPress (just nu WordPress 3.0.1).

Den första kub-sidan är från en fast WordPress-sida, den andra ett hopplock från mina andra avtryck på nätet, den tredje mina senaste Twitter-inlägg genom en widget (Twitter for WordPress), den fjärde en rss-widget med mina olästa artiklar i Instapaper (med viss slack eftersom jag inte arkiverar allt jag läser via Kindle), den femte mina sparade länkar i Delicious och den sjätte en bild från mitt Flickr-flöde.

Jag använder jQuery 1.4 för att trigga kubens vändningar. jQuery-biblioteket är inlänkat från Google.

Problem

Just nu fungerar kuben bara i Safari (på alla plattformar, 4+). Av någon anledning använder Google Chrome en tidigare WebKit-version än Safari gör.

Ingen annan webbläsare har implementerat alla 3D-transformeringar ännu. Jag kommer uppdatera mitt WordPress-tema efter hand när de implementerar.

Kvar att göra

  • Gör färdigt sajten. Just nu är inte länkarna till mina sajter riktigt rätt. Och jag har inte fixat min cv.
  • Skapa en fallback för alla andra webbläsare. Det är trist, men jag måste så länge eftersom så stor del av världen är efter. Ska använda jQuery Cycle.
  • Lägga till tangentbordsnavigering. En av de exceptionella sakerna med Paul R. Hayes lösning är tangentbordsnavigeringen. Jag har inte orkat sätta mig in i hur det fungerar i jQuery ännu. Hur som helst fungerar inte det i iOS heller.
  • Skapa ett generiskt tema och släppa det fritt. Jag ska inte hålla på det här temat när jag är färdig. Jag ska skapa ett mer generiskt tema och ladda upp det på wordpress.org för allmän lycka.
  • Hantera touch. Sällan har man väl sett något som är mer lämpligt för touch än en 3d-kub, ändå kan man inte snurra på den som man vill just nu. Klart b. Måste fixas. Men jag ska köpa en iPad först. (Det är bra med målbilder.)

Menig soldat åtalad för WikiLeaks-läckan

Apropå att det inte är i offentlig kritik problemet sitter för den amerikanska militären, idag har amerikanska militären åtalat menige Bradley E. Manning för att ha läckt videon och andra hemliga dokument till WikiLeaks:

The U.S. military said Tuesday it is pressing criminal charges against Pfc. Bradley E. Manning, 22, for allegedly transferring classified data onto his personal computer and adding unauthorized software to a classified computer system.

Manning of Potomac, Maryland, is suspected of leaking a classified 2007 video of an Apache helicopter strike that killed 12 civilians in Baghdad, including two journalists from the Reuters wire service, the military said.

CNN Military: U.S. soldier to be charged in leak of strike video