Arne pratade i somras om barndataspel men förnekar det i sändning.
Just nu tar Niantic inte emot nya anmälningar av nya Pokestop eller Gym, men när de öppnar för det igen kommer man kunna ansöka om dem på Niantics webbplats.
Den första webbplatsen publicerades tidigare av Sir Tim Berners-Lee, men då var webben bara tillgänglig för anställda på CERN.
Slacktivism fungerar
Forskning finansierad genom bidrag som kom in genom Ice Bucket Challenge har gjort ett genombrott för ALS-forskning genom att hitta en gen som är associerad till vissa typer av ALS.
Asymcar är en podcast om bilindustrins framtid. De pratar bland annat om ifall vi ska satsa på att göra bilar bättre i framtiden, eller om vi ska göra dem irrelevanta. Svaret är naturligtvis: irrelevanta.
Fotnot: Vad det här inslaget faktiskt heter är lite omtvistat. I början pratade P4 Örebro om sociala medier som S&M, vilket jag tyckte var roligt och började prata om inslaget som S&M-kollen. Numera benämns det oftast som webbkollen, men jag väljer att fortsätta kalla det för just S&M-kollen, för det är roligare.
Jag tycker det har varit svårt att hitta nyktra röster i debatten kring kostnaderna för e-boksutlåning på våra bibliotek. Fokuset har helt och hållet legat på kostnader och problem.
Karlstad stadsbibliotek har i år ett anslag på 135 000 kronor för inköp av e-böcker. Samtidigt är e-boksanslaget bara en bråkdel av det totala medieanslaget som ligger på cirka 3,5 miljoner kronor. Enligt bibliotekschefen Åsa Hansen stod ungefär 250 personer i kö i julas för att få låna boken om Zlatan eller Camilla Läckbergs senaste bok.
– Vi skulle aldrig ha råd att köpa dessa böcker i många exemplar i tryckt format. E-böckerna är ett utmärkt komplement och håller dessutom köerna nere. Alla blir nöjda när de får läsa böckerna när de är som hetast och inte efter ett halvårs väntan, säger Åsa Hansen.
[…]
Även om biblioteken måste betala 20 kronor för varje enskilt lån till distributören Elib är det värt varenda krona, säger bibliotekarien Britt-Inger Frisk.
– Om man räknar på inköps- och hanteringskostnader för tryckta böcker blir e-lånen inte dyrare, snarare tvärtom. E-böckerna kan dessutom lånas ut hur många gånger som helst utan att slitas ut, menar Britt-Inger Frisk.
[…]
Enligt It-ansvarige Camilla Källgren, länsbibliotekskonsulent i Värmland, är tillgänglighetsaspekten det som väger tyngst för biblioteken.
– Visst är det så att kostnaden för e-böcker egentligen är lägre om man jämför med inbundna böcker. Värm- land är ett pendlingslän och vi behöver erbjuda invån- arna ett gemensamt lånekort som gäller i hela länet. Dessutom har vi en möjlighet att nå helt nya målgrupper, exempelvis medelålders män som har prylarna som krävs för att läsa på andra sätt, säger Camilla Källgren.
För vad är egentligen det större problemet, att medborgarna läser eller att de inte gör det? Härligt med biblioteksföreträdare som pratar om det som verkligen spelar roll.
För några veckor sedan publicerade Joakim Johansson en intervju med mig om podradio (men egentligen om synkron och asynkron tid) i NA. Eftersom de inte publicerar helgartiklarna online tänkte jag att jag publicerar artikeln här istället nu några veckor senare när alla sprungit färdigt efter lösnumren för att få tag på artikeln.
Tid för flera kanaler
12 Söndag 20 november 2011 NA
Radion var den första medieformen som samlade oss kring en och samma sak. Men radions begränsningar satte den i skymundan när televisionen tog sig in som hemmets och samhällets stora medienav.
— Att titta på tv och att läsa tar för mycket uppmärksamhet. Jag kan inte laga mat och läsa, jag kan inte laga mat och titta på tv; jag kan verkligen inte gå till jobbet och titta på tv, säger Kal Ström.
Kal jobbar med internetutveckling med eget företag i Örebro, och har varit en trogen poddradiolyssnare sedan medieformen blev ett vedertaget begrepp. Han menar att poddradion visar hur radiomediet gått i en cykel. – Nu har vi gått varvet runt, och radion är det perfekta igen. Själva essensen i radio är innehållet, det är ingenting annat än innehållet som tar vår uppmärksamhet.
Radion som både bred och smal medieform är över hundra år gammal. Att egenproducera någonting som liknar radio är ingenting ovanligt: något så enkelt som ett kassettband med inspelat prat kunde för tjugo eller trettio år sedan kopieras och skickas runt bland en krets av vänner och bekanta.
Poddradion är exempel på en vedertagen medieform som förändrades av nya tekniska förutsättningar. Eller, som Kal Ström påpekar, en rad sammanfallande tekniska förutsättningar. De skedde i den tidiga mitten av 00-talet.
– Bloggformat, RSS-flöden och ett enklare sätt att spela in ljud på sammanföll. I princip behövde du bara en mikrofon, ett inspelningsprogram och en möjlighet att spara det du gjort som en mp3-fil. Och sen kom dessutom de första riktigt bra versionerna av Ipod, förklarar han.
Resultatet blev att poddradio blev ett slags pratbloggar, där många av de första riktigt populära poddprogrammen handlade om teknik och nya medier. Men poddradion fick snart också ett större genombrott.
– Det var när Itunes släpptes med poddradiostöd, menar Ström. Då small det till ordentligt. Egentligen, har ju Itunes mest en katalog med poddradioprogram i sig, men grejen är att det blev lättare att prenumerera tack vare Itunes, och det är själva nyckeln. Jag behöv-de inte längre leta efter poddradio, jag behövde inte längre aktivt bevaka olika bloggar eller hemsidor. När jag synkade min Ipod med Itunes så fanns programmet bara där färdigt att lyssna på.
Med poddradio kan du, vilket visas tydligt på frin-a uppslaget, göra program om ämnen som är alldeles för smala för att nå de större radiokanalerna. Tröskeln är minimal. Att exempelvis skriva en lång text och göra den begriplig och intressant är inte lika enkelt som att spela in prat. Ändå var inte enkelheten och tillgängligheten det mest revolu-tionerande med poddradion.
– Direktsänd FM-radio hand-lar om att jag måste ge av min tid till det sändande mediet när det passar dem. Med poddraclio är det tvärtom jag själv som väljer när jag har tid att ge bort, säger Kal Ström. Det är också den viig sons medierna tagit senaste åren; kon-sumenterna kan i större utsträck-ning disponera sitt medieintag på egen hand. I poddradions köl-vatten kom digital-tv och play-kanaler, och för en stor radiopro-ducent sons Sveriges radio har det varit en självklarhet att utveckla ett arkivsystem som gör deras direktsända program tillgängliga för lyssning även i efterhand. – Jag har starka minnen från når jag var på läger som liten, säger Ström. Helt plötsligt märkte jag att det inte fanns en männis-ka någonstans, och när jag letade runt hittade jag alla fran/för tv-apparaterna – för ”Dallas” hade
börjat. En sådan grej kommer ju inte att hända igen.
Kal Ström använder begreppen synkron och asynkron tid når han pratar om mediekonsum-fion. Den första tiden syftar till att något interagerar med något annat, som en direlctsändning som du som konsument mås-te anpassa dig efter. Den andra tiden, den asynkrona, interagerar däremot inte direkt med en kon- sument – köper du exempelvis v- serien ”The Wire” på dvd-box kan du själv bestämma hur och når du vill se den.
– Den asynkrona tiden är den som kommer att dominera i framtidens medieklimat, menar Ström. Jag tar snu tid och gör vad jag vill med den. Ta nedladdning, laglig och olaglig, son, exempel. Den handlar inte i grunden om att komma undan att betala, istället är det ju det enklaste sättet att få tag på musik när du vill lyssna på den. Om jag kommer på en kväll att jag vill se ett avsnitt frän femte säsongers av tv-serien ”Vita huset” vad gör jag då?
Du köper serien på dvd-box? – Men jag år ju inre på stan, och vet inte ens om de har boxen. Butiken är ett exempel på syn-kron tid. Den är öppen på tider som jag måste anpassa mig efter, och som inte passar mig, och det är långt att gå hela vägen till buti-kers. Det blir alldeles för krångligt all passa en tid som inte är min.
– Det finns ett ekonomiskt värde för en butik eller för exempelvis en tv-kanal att styra vår tid och göra så att vi anpassar oss. Men varför ska jag tvingas ge bort min tid till andra, när det finns alternativ som gör att jag själv kan bestämma?
För Kal Ström slutar det inte vid att konstruera sin egen medie-konsumtion. Han tar det ytterligare ett steg. Ett sätt att göra det han kallar för asynkron tid ännu mer effektiv.
– Jag lyssnar alltid på poddradio i en och en halv gånger hastigheten, man har alltid haft den möjligheten i bärbara spelare. Mitt promenad till jobbet tar 25 minuter varje morgon, på den tiden får jag in 38 minuter lyssning. Min tid är dyrbar.
Varför är den det?
– Jag har en begränsad tid att ta in medier, för jag vill inte slösa för mycket tid på dem. Men jag önskar att dygnet hade fler timmar, så man kunde göra fler saker.
Text: Joakim Johansson 019-1550460
Faksimil:
Jag använde Free Online OCR för att få ut texten (och har bara redigerat lite).
Det är en inspirerande platsannons ni lagt ut om en publikredaktör i Radio Örebro. Det är ett fascinerande område som fortfarande är relativt outforskat trots att vi haft publikkontakt så länge vi haft medier i Sverige – men på olika sätt. Annonsen i sig väcker många frågor där jag både ser spännande utmaningar för vad som är tekniskt möjligt men även vad Sveriges Radio Örebro är mogna för. Det är för alla dessa skäl jag måste söka det här jobbet.
Jag har varit i en kärleksrelation med internet sedan första gången jag läste om internet. Då pratades det om textbaserade samtal över landsgränserna som knappt hade grafiska gränssnitt. Sedan gick allt väldigt snabbt. Netscape och webben och en helt ny värld. Jag hade en dator, visst, men ingen nättillgång. Jag köpte tidningar med cd-skivor klistrade på där det fanns webbläsare att installera. Jag skapade webbsidor jag själv kunde surfa till lokalt på min dator. Det var fantastiskt ändå.
Rätt miljö ledde snart till att jag började blogga men vi hade inget bra ord för det. Det namn som användes var reloads, eftersom det var sidor man laddade om för att få det senast skrivna. Den stora skillnaden var att de inte nödvändigtvis riktade sig mot någon. Det lades ut på nätet så de var tillgängliga för alla, det var den stora revolutionen, tillgängligheten inte vad man kunde göra med det. Då använder vi inga bloggverktyg (de fanns inte). Jag skrev texterna som html och laddade upp filer manuellt till den digitala åkermark jag plöjt upp till mig själv och mina vänner.
På universitetet hittade jag likasinnade som ville skapa världens bästa musiksajt. Sveriges musikkritik var i en sorglig period där Expressen hade gått ned till att publicera en sida med recensioner med 15 texter á 250 tecken på en sida. Vi ville att musiken skulle få ta plats. Det blev dagensskiva.com och under ganska många år var vi ledande i den digitala musikkritiken på nätet i Sverige. Runt år 2000 införde vi kommentarer på sajten och det i sig var ingenting exceptionellt, men det som var skillnaden var hur vi såg på kommentarerna och hur vi arbetade med dem. Vi såg redan då kommentarerna som en del av sajten och alla skribenter deltog i kommentarsfälten, på samma villkor som alla andra. Vi svarade på frågor, tog emot rättelser och fick i bästa fall välformulerade åsikter med en helt motsatt syn än den vår skribent hade.
Under den här tiden växte bloggarna fram i Sverige. I början var vi en ganska liten skara i Sverige. Då hette det ledande verktyget Movable Type efter Gutenbergs tryckteknik och vi var övertygade om att det verkligen var precis så omstörtande. Jag läste de bästa och mest genomarbetade texterna där. Jag träffade dom smartaste människorna genom dem. En av nycklarna med bloggarna var redan då interaktionen mellan dem och med läsarna. I de mest specifika texterna fanns de intressantaste läsarna. Vi skrev till varandra och vi gjorde det både i kommentarsfält och i våra bloggtexter. Det som fascinerade mest var att vi var samma. Den som skrev eller den som läste var på samma nivå och tillförde lika mycket till det som publicerades.
Nu tio år senare har vi hunnit med några revolutioner till. Den tekniska världen rör sig snabbt, men massorna rör sig ännu snabbare. The Wisdom of Crowds är fascinerande när det fungerar som bäst, men dumheten i flockbeteende kan vara lika intressant. När nätet fungerar som bäst är det meritokratiskt och tillgängliggörande. När det fungerar som sämst går för många åt samma håll utan att tänka sig för. Men det goda är så mycket starkare än det onda. Tyvärr har det onda ofta lite för stark lyskraft, men det händer tio gånger fler bra saker på större och mindre skala än det händer dåliga saker på nätet. Det är jag helt övertygad om.
Det vore väldigt roligt att få vara en brygga mellan radiolyssnare och SR Örebro. Både med att samla in och att delta i konversationen som det står i annonsen – men kanske den viktigaste delen blir att göra vad jag kan för att dra upp radions personal till konversationen. Vi är samma, vi har bara lite olika stora megafoner.
När jag tog en promenad tidigare idag lyssnade jag på Joakim Jardenbergs podcast från Troed Troedson från AddEmotion 2.0 som talade om sociala medier. Och avslutningen var så bra att jag var tvungen att dela med mig:
Ska man lyssna måste man vara en duktig lyssnare. Jag pratar ofta med föräldrar till ungdomar som säger att ungdomar pratar bara om dumheter. Och när man lyssnar på dom och ser vad dom skriver — vad de bloggar, twittrar och facebookar om — så är det ju bara trams. Det är Idol och smink och vem som åkte ut ur den ena dokusåpan efter den andra. Det beror på att dina öron är sjukt dåliga.
Jag har tre stycken stora barn, de är 24, 21 och 19. Jag har tjuvlyssnat på dom i hela deras liv. Jag hör ju, som förälder, att det låter som de pratar om Idol — men de pratar om sig. Och de pratar om sin ångest inför livet, de pratar om sin oro för att inte vara gillade på nästa fest och de pratar om sin oro inför hur fan ska det gå när jag blir stor, ingen tycker om mig och …
Jag kan välja att höra det, eller så kan jag välja att höra Ja, nu sitter de och pratar om Idol igen.
Men om man verkligen tror att 15-åringar på allvar pratar om Idol bara för att det de säger låter som Idol, då är det mina föräldraöron som behöver tränas, inte deras pratande.
Precis så är det när man tjuvlyssnar på 1000 människor som surrar på Facebook också. De pratar inte om Croisonter och kaffekoppar. De pratar om viktiga saker och konsten att lyssna är börja förstå vad de egentligen oroar sig för.
Jag har mitt Twitter-konto inställt att posta alla tweets vidare till min Facebook-sida. Men sedan någon vecka tillbaka har det slutat fungera. Det krävdes en reset av appen för att det skulle börja fungera igen.
Den information vi tar del av varje dag ökar hela tiden. Alla våra vänner på Facebook postar uppdateringar, Twitter-flödet passerar förbi i en rasande fart och artiklarna vi läser eller läser om blir fler och fler.
Men det finns en del saker som inte förändras i takt med informationsflödet, vår hjärna till exempel. Och inte heller och dess kapacitet att minnas saker.
Konsekvenserna av detta är att vi behöver välja information och det görs oftast utanför oss själva. I många fall innebär det våra närmaste vänner som vi litar på tar beslutet åt oss, eftersom vi litar på deras åsikter. Men i och med de sociala medierna stannar inte beslutet hos våra närmaste vänner.
Paul Adams, interaktionsdesigner på Google, menar i en presentation om det han kallar för The Real Life Social Networks att våra sociala cirklar består av starka band och svagare band som ligger utanför, men som ändå är i vårt sociala nätverk och som ändå påverkar våra beslut. Ett starkare argument för att investera i sociala medier finns inte.
Jackie Jakubowski har skrivit en ganska intressant artikel, även om den försöker sträcka sig lite långt från ett ämne som är aktuellt till ett ämne som han verkar velat skriva om ganska längre. Men det hade jag låtit bero om det inte var för det första stycket efter artikelns ingress.
Cirka fyra miljoner sexhundra tusen träffar får man när man googlar på ”Wikileak conspiracy”.
Denna Google-journalistik. Man tycker ju att det borde minska efter hand, men bara de senaste veckor har jag läst ett otal exempel. Men det här tror jag är det värsta. Det är okunnigt och korkat.
Nu kan man aldrig bevisa något verkligt genom att skriva Om man söker på NN får man YY träffar men om man ändå försöker borde man åtminstone kunna använda verktyget man pratar om.
Om jag verkligen gör som Jackie Jakubowski säger och söker på ”Wikileak conspiracy” får jag hela 8 träffar (varav en är DN-artikeln själv). Det här beror delvis på att ingen skulle söka på bara Wikileak när de är ute efter något om Wikileaks, men också för att Jackie inte förstår vad hen talar om.
Om jag söker efter alla sidor som antingen har ordet Wikileak eller ordet Conspiracy i sig får jag massor av träffar, hela 16 500 000 faktiskt. Men det är ju just det: både och eller något av orden. Om jag söker på det mer korrekta ”Wikileaks Conspiracy” får jag förvisso fler träffar, men bara 16 000 och inga 4 600 000 som hen gör gällande i artikeln.
Det är inte bara korkat att försöka bevisa något på det här sättet det är också korkat att inte kunna googla.
Kan en webbplats vara tredimensionell? Eller är vi alltid predestinerade att bara röra oss i två dimensioner så länge vi har våra platta skärmar?
Jag lånade en iPad i försomras och inspirerades av den taktila känslan jag fick av att surfa med den. Att bara röra vid webbplatsen gav en känsla, en annan känsla. Jag kunde sitta och bara slänga en lång sida upp och ner – med den långsamt avstannande effekten iPaden har – bara för att göra det. Det var någonting, att röra vid en webbplats. Det är någonting.
Och när jag tänkte efter kom jag att tänka på en annan nätföreteelse som fått mig att känna mig lika inspirerad. Det var Paul R. Heyeskub som snurrade på en platt kanvas.
Jag tänkte att samma idé borde kunna användas på en innehållssajt.
Just nu fungerar kuben bara i Safari (på alla plattformar, 4+). Av någon anledning använder Google Chrome en tidigare WebKit-version än Safari gör.
Ingen annan webbläsare har implementerat alla 3D-transformeringar ännu. Jag kommer uppdatera mitt WordPress-tema efter hand när de implementerar.
Kvar att göra
Gör färdigt sajten. Just nu är inte länkarna till mina sajter riktigt rätt. Och jag har inte fixat min cv.
Skapa en fallback för alla andra webbläsare. Det är trist, men jag måste så länge eftersom så stor del av världen är efter. Ska använda jQuery Cycle.
Lägga till tangentbordsnavigering. En av de exceptionella sakerna med Paul R. Hayes lösning är tangentbordsnavigeringen. Jag har inte orkat sätta mig in i hur det fungerar i jQuery ännu. Hur som helst fungerar inte det i iOS heller.
Skapa ett generiskt tema och släppa det fritt. Jag ska inte hålla på det här temat när jag är färdig. Jag ska skapa ett mer generiskt tema och ladda upp det på wordpress.org för allmän lycka.
Hantera touch. Sällan har man väl sett något som är mer lämpligt för touch än en 3d-kub, ändå kan man inte snurra på den som man vill just nu. Klart b. Måste fixas. Men jag ska köpa en iPad först. (Det är bra med målbilder.)
The engineers in the room were rolling their eyes. Patel recalls: ”Some of us were very anticorporate, and we didn’t like the idea of all these specific rules. And engineers in general like efficiency—there had to be a way to say all these things in one statement, as opposed to being specific.”
That’s when Paul Buchheit, another engineer in the group, blurted out what would become the most important three words in Google’s corporate history. ”Paul said, ’All these things can be covered by just saying, Don’t Be Evil'”…
The Search, s 138
Google har länge kritiserats för att ett företagsmotto som Don’t Be Evil inte kan kombineras med att låta en auktoritär regim censurera innehåll med obekväm information för sina medborgare.
Från Googles sida menade man att det var bättre att hjälpa de kinesiska medborgarna få tillgång till den information de tillåts ta del av än att inte göra någonting alls, när de lanserade Google.cn i januari 2006. Kritikerna menade att man spelade den kinesiska regeringen i händerna och att man i själva verket inte vågade lämna miljardmarknaden fritt till andra spelare på marknaden.
Yesterday, we stopped censoring our search services – Google Search, Google News, and Google Images – on our Chinese domain, www.google.cn. This makes good on our commitment to stop censoring search results in China, and you can read more here. In terms of Google’s wider business operations, we intend to continue R&D work in China and maintain a sales presence there. We’d like to share some additional information on how this may affect your employees that use Google Apps within mainland China.
Att stänga Google.cn är mest en symbolhandling. Alla Googles tjänster har i olika omgångar varit tillgängliga utanför den Kinesiska brandväggen. Google har i dagarna skapat en sida som endast visar tillgängligheten av Googles tjänster från Kina och den visar att det mest är de användargenererade tjänsterna som blockerats helt av den kinesiska censuren. Det är snarare målsajterna som hela tiden varit blockerade och Google som spelat den kinesiska regeringens spel för att hålla sig väl med den makten.
Och att censurera för att hålla sig väl med en antidemokratisk regim är inte Don’t Be Evil. Och det följer inte heller Googles mer officiella företagsfilosofi som säger You can make money without doing evil.. För att vara ärliga mot sig själva i längden var det här tvunget att hända, även om den utlösande faktorn blev att dissidenters material komprometterats och Googles proprietära material stulits.
Jag läser två ledarartiklar i ämnet idag. Dels DN:s huvudledare och NA:s ledarkrönika från den politiska redaktören Lars Ströman (inte på nätet) [faksimil]. DN:s ledare har en bra poäng att Google vinner mycket på att dra sig ur en av få marknader som man inte dominerar sökmarknaden på:
Vid sidan av de moraliska argumenten för att inta en tuffare hållning mot Kina fanns sannolikt också mer krassa överväganden. Att Google gick med på att bedriva censur skadade företagets image som ett modernt företag som vidgar människors vyer. Kommersiellt har satsningen på Kina hittills heller inte blivit någon succé. Marknadsandelen är relativt låga 33 procent av internetsökningarna i Kina, medan inhemska Baidu.com har 63 procent.
Även om Kina har potentialen att bli den viktigaste marknaden kan ett stärkt varumärke på kort sikt vara mer värt för Google än en verksamhet i Kina som inte utvecklats som företaget hoppats.
Frågan är vad som hänt om man haft en dominerande ställning istället. Även om jag hoppas beslutet blivit detsamma är jag långtifrån säker. Det är svårare att vara idealist när man pratar om en stor vinstaffär för aktieägarna.
”I hope Google can abide by China’s laws and regulations,” he said. ”It is irresponsible and unfriendly if Google insists in doing something that goes against China’s laws and regulations, and it will have to bear the consequence for doing so.”
Ströman menar att den kinesiska allmänheten kommer lägga märke till att något de känner till inte längre är tillgängligt för dem och därmed blir medvetna om censuren. Men att de är medvetna om censuren är inte problemet, stora grupper accepterar den som ett allmäntillstånd. Vissa arbetar sig runt begränsningarna, andra lever med dem som de är, några bryr sig inte alls.
Det ledarredaktionerna borde tagit upp istället är den obehagligaste delen av Googles uttåg ur Kina: att Microsoft ser uttåget som en affärsmöjlighet. Det här är något som särskilt NA:s politiska redaktör borde fokuserat på under tiden som Microsoft anordnar TechDays i Örebro.
För att istället för att följa Googles exempel har Microsoft istället gått ut för att säga att de kommer stanna:
”I think we feel good enough now (about Microsoft in China). But it is a 20 year (journey) and not just three years (like for Google),” said Craig Mundie, chief research and strategy officer of Microsoft.
[…]
Mundie said Google’s plan to shut down its domestic website, Google.cn, will in no way impact on Microsoft.
”Microsoft is committed to stay,” he said.
He noted that Microsoft’s Bing search engine would gain some market share if the US search giant exits China. Bing currently has an 11 percent share of the global search engine market although in China its market share is less than 1 percent.
At the same time Mundie stresses that there will be no considerable changes in the way Microsoft operates in the country.
Att de kommer tjäna på att Google drar sig ur Kina ur ett affärsmässigt perspektiv när en spelare som har en tredjedel av marknaden drar sig ur den är inget att säga om, men att de går ut för att poängtera det är värre och inställsamt.
Det visar också att Bill Gates kommentarer till ABC:s Good Morning America inte var något misstag:
Mr. Gates, in an interview with ABC’s ”Good Morning America” this week, said that China’s ”efforts to censor the Internet have been very limited,” and likened its controls to those of other countries. In separate comments, he criticized Microsoft rival Google Inc.’s statement this month that it would stop obeying Beijing’s censorship rules on its Chinese-language site, and might close its offices in the country.
De har till och med gått så långt att de använt situationen för att rekrytera anställda från Googles kinesiska verksamhet när beskedet om att Google kanske skulle dra sig ur kom:
Although Bing has struggled to gain traction in China, Microsoft has already hired away at least three people from Google’s China business, after aggressively pursuing them following Google’s threat, according to a person familiar with the matter.
In the wake of Google’s announcement, Microsoft’s leaders, including Chief Executive Steve Ballmer and Chairman Bill Gates, have said they intend to remain in China and will continue to comply with local regulations, which means filtering out certain political content and other sensitive material.
Med strategier för att försöka ställa sig in hos en antidemokratisk regim och dra affärsnytta av ett moraliskt korrekt tillbakadragande gör de verkligen skäl för den kinesiska översättningen av Microsoft sökmotors produktnamn Bing. På mandarin betyder bing sjuk, förkylning eller pannkaka – beroende på uttalet.
