Julie & Julia och jag

Vi såg Julie & Julia för några veckor sedan. Och jag blir exalterad och lite rörd.

Det hon hade med sin blogg och sitt projekt är en av de saker jag älskar med bloggar, det jag älskar med projekt. Och det är även det jag älskar med att skriva. Att göra något och känna att det är värt något – åtminstone för mig. Och sen kicken av att ibland få feedback.

Och sen är det fantastiskt med en nischad blogg, som The Julie/Julia Project var. 500 recept från en kokbok på 365 dagar. En blogg som är rotad runt ett ämne eller en uppgift och låter världen snurra runt den istället för att låta världen snurra runt sin egen axel som den alltid gör annars. Då kan man se livet och världen genom andra ögon, från ett annat perspektiv. I Julies fall var det genom kokbokens. Och genom kokbokens perspektiv såg hon saker hon inte skulle sett annars. Hon skiftade sätt att se, artificiellt.

Jag är övertygad om att till och med en fokuserad My Little Pony-blogg handlar om livet, om jag bara kunde lära sig läsa den.

Fokuset i sig gör det dessutom bättre att läsa. Att välja handlar minst lika mycket om att välja bort. Och fokuset gör valet enkelt vilket höjer kvalitén helt naturligt.

(Vad vill jag säga egentligen? Fan vet.)

Uppdatering

Fifi pekar mig mot ett citat av Goethe:

In der Beherrschung ahnt man den Meister

som i översättning från Mikael Mogren i tidningen Kulturen från i julas lyder: I begränsningen anas mästaren.

Hej världen!

Jag funderade länge innan jag startade ytterligare en sajt.

Fifi tyckte jag skulle fortsätta på min gamla blogg k-märkt, men den kändes förlegad. Inte bara för att den var tekniskt undermålig och att jag inte riktigt orkade ta tag i att konvertera den till ett modernare system. Utan även för att den kändes fin på något sätt i den råa form som den ligger i nu. Utan utseende och dum. Rent innehåll, inget mer. Ett arkiv av det som varit.

Och digitalfarmers.com som den var en del av är borta nu och tiden har sprungit förbi behovet. Det var en otrolig möjlighet vi fick av Jörgen Lund för många år sedan. Gör vad ni vill på den här domänen. Det var som galleriytor jag fick chansen dela ut. Vänner och vänners vänner fick chansen att göra något på sin egen domän. Det var inte lika enkelt då.

Nu har alla farmare har gått vidare, men för mig (och jag tror för flera av dem) var det helt ovärderligt i min nätutveckling. En egen domän och framför allt Gör vad du vill.

Nu kan de två sakerna uppnås på fem minuter med hjälp av vilken vettig ISP som helst. Och det är inte särskilt dyrt heller.

Så k-märkt är förpassad till internethistorien. Men är inte De drabbade, 2652 böcker kvar, 5-7-5, dagensskiva.com, Happy User och kal(s livs)ström nog alltså? Nej, det är ju inte det.

För det finns ingenstans att riktigt skriva om det som faller utanför ramen. Och det har jag saknat. Visst skulle jag kunna göra det under kalström.se, men det känns inte rätt. Var sak på sin plats. Därför Kulak. Det är ytterligare ett steg till mitt försök att ägna 2010 till att skriva mer.