E-böcker är billigare för biblioteken – och bättre för medborgarna

Jag tycker det har varit svårt att hitta nyktra röster i debatten kring kostnaderna för e-boksutlåning på våra bibliotek. Fokuset har helt och hållet legat på kostnader och problem.

Först hittade jag bibliotekschefen på Hallsbergs bibliotek och nu ger företrädare för Karlstads stadsbibliotek sin syn i senaste numret av Biblioteksbladet:

Karlstad stadsbibliotek har i år ett anslag på 135 000 kronor för inköp av e-böcker. Samtidigt är e-boksanslaget bara en bråkdel av det totala medieanslaget som ligger på cirka 3,5 miljoner kronor. Enligt bibliotekschefen Åsa Hansen stod ungefär 250 personer i kö i julas för att få låna boken om Zlatan eller Camilla Läckbergs senaste bok.

– Vi skulle aldrig ha råd att köpa dessa böcker i många exemplar i tryckt format. E-böckerna är ett utmärkt komplement och håller dessutom köerna nere. Alla blir nöjda när de får läsa böckerna när de är som hetast och inte efter ett halvårs väntan, säger Åsa Hansen.

[…]

Även om biblioteken måste betala 20 kronor för varje enskilt lån till distributören Elib är det värt varenda krona, säger bibliotekarien Britt-Inger Frisk.

– Om man räknar på inköps- och hanteringskostnader för tryckta böcker blir e-lånen inte dyrare, snarare tvärtom. E-böckerna kan dessutom lånas ut hur många gånger som helst utan att slitas ut, menar Britt-Inger Frisk.

[…]

Enligt It-ansvarige Camilla Källgren, länsbibliotekskonsulent i Värmland, är tillgänglighetsaspekten det som väger tyngst för biblioteken.

– Visst är det så att kostnaden för e-böcker egentligen är lägre om man jämför med inbundna böcker. Värm- land är ett pendlingslän och vi behöver erbjuda invån- arna ett gemensamt lånekort som gäller i hela länet. Dessutom har vi en möjlighet att nå helt nya målgrupper, exempelvis medelålders män som har prylarna som krävs för att läsa på andra sätt, säger Camilla Källgren.

Biblioteksbladet #1 2012 (pdf)

För vad är egentligen det större problemet, att medborgarna läser eller att de inte gör det? Härligt med biblioteksföreträdare som pratar om det som verkligen spelar roll.

Äntligen bibliotek som tänker på vad som är viktigt med e-böcker

NA har tidigare berättat att den så kallade e-boksutlåningen ökar runt om i landet. Systemet kostar bibliotekschefen en slant extra. Hallsbergs bibliotekschef Lena Crommert är ändå positiv till alternativet.

– Vi får ta pengar från vårt vanliga anslag till det här. Jag tycker det är vettigt. Det är viktigt att folk lånar och läser.

NA Suget efter e-böcker blir allt större

Hallsbergs bibliotek håller på att köpa in läsplattor för utlåning. Skönt med en positiv röst i neggfesten kring bibliotek och e-böcker.

Om Frankrike kan, kan Blubby

I dagens SvD skriver Cecilia Wikström (FP) att hon tycker Sverige borde ha samma bokmoms på en bok oavsett om den är digital eller fysisk. Hon berättar samtidigt att det är på grund av gemensamma eu-regler för moms som säger att reducerad moms bara får tillämpas på fysiska publikationer – inte på digitala.

Men hon konstaterar också att Frankrike gått emot och från och med 1 januari sänkt bokmomsen för digitala böcker, utan att invänta godkännande från EU:

Bara ett land har valt att gå före. I Frankrike gäller från den 1 januari 2012 samma låga momssats för e-böcker som för böcker av papper. Frågan är så principiellt viktig, anser man, att man valt att förekomma ett godkännande från EU.

För att övriga europeiska länder – däribland Sverige – ska kunna ta samma steg, krävs dock att det europeiska mervärdesskattesystemet moderniseras och anpassas till den tilltagande digitaliseringen.

SvD Digital läsning ska inte vara dyrare

Newsflash. Ni sitter i regeringsställning. Om Frankrike kan, kan Blubby.

Bengt Ohlsson-effekten i New Yorker

Det verkar som Bengt Ohlsson spridit sig till gamla riot grrrl-sångerskan Carrie Brownstein (Sleater-Kinney) har influerats av Bengt Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern:

Though Brownstein had taken full advantage of the riot-grrrl scene, it clearly wasn’t a long-term place for her. Brownstein loved the way that the movement had freed her to make angry, exuberant music, and she was grateful for her collaboration with Tucker. But she ultimately found life in Olympia oppressive: “When you’re indoctrinated into a scene, there’s this pride that comes with being accepted and understood by people you admire. But the flip side of that is this almost stifling sense of democracy. You put yourself down, to overcompensate for the embarrassment of riches or the little attention you get.” Even worse, she said, was “the élitism that passes itself off as inclusiveness.” She went on, “The rules are so esoteric, so hard to follow, that no one else could fit in. And what you’ll never admit to yourself is that you don’t want other people to fit in.”

The New Yorker Stumptown Girl

Tid för fler kanaler i NA

För några veckor sedan publicerade Joakim Johansson en intervju med mig om podradio (men egentligen om synkron och asynkron tid) i NA. Eftersom de inte publicerar helgartiklarna online tänkte jag att jag publicerar artikeln här istället nu några veckor senare när alla sprungit färdigt efter lösnumren för att få tag på artikeln.

Tid för flera kanaler

12 Söndag 20 november 2011 NA

Radion var den första medieformen som samlade oss kring en och samma sak. Men radions begränsningar satte den i skymundan när televisionen tog sig in som hemmets och samhällets stora medienav.

— Att titta på tv och att läsa tar för mycket uppmärksamhet. Jag kan inte laga mat och läsa, jag kan inte laga mat och titta på tv; jag kan verkligen inte gå till jobbet och titta på tv, säger Kal Ström.

Kal jobbar med internetutveckling med eget företag i Örebro, och har varit en trogen poddradiolyssnare sedan medieformen blev ett vedertaget begrepp. Han menar att poddradion visar hur radiomediet gått i en cykel. – Nu har vi gått varvet runt, och radion är det perfekta igen. Själva essensen i radio är innehållet, det är ingenting annat än innehållet som tar vår uppmärksamhet.

Radion som både bred och smal medieform är över hundra år gammal. Att egenproducera någonting som liknar radio är ingenting ovanligt: något så enkelt som ett kassettband med inspelat prat kunde för tjugo eller trettio år sedan kopieras och skickas runt bland en krets av vänner och bekanta.

Poddradion är exempel på en vedertagen medieform som förändrades av nya tekniska förutsättningar. Eller, som Kal Ström påpekar, en rad sammanfallande tekniska förutsättningar. De skedde i den tidiga mitten av 00-talet.

- Bloggformat, RSS-flöden och ett enklare sätt att spela in ljud på sammanföll. I princip behövde du bara en mikrofon, ett inspelningsprogram och en möjlighet att spara det du gjort som en mp3-fil. Och sen kom dessutom de första riktigt bra versionerna av Ipod, förklarar han.

Resultatet blev att poddradio blev ett slags pratbloggar, där många av de första riktigt populära poddprogrammen handlade om teknik och nya medier. Men poddradion fick snart också ett större genombrott.

- Det var när Itunes släpptes med poddradiostöd, menar Ström. Då small det till ordentligt. Egentligen, har ju Itunes mest en katalog med poddradioprogram i sig, men grejen är att det blev lättare att prenumerera tack vare Itunes, och det är själva nyckeln. Jag behöv-de inte längre leta efter poddradio, jag behövde inte längre aktivt bevaka olika bloggar eller hemsidor. När jag synkade min Ipod med Itunes så fanns programmet bara där färdigt att lyssna på.

Med poddradio kan du, vilket visas tydligt på frin-a uppslaget, göra program om ämnen som är alldeles för smala för att nå de större radiokanalerna. Tröskeln är minimal. Att exempelvis skriva en lång text och göra den begriplig och intressant är inte lika enkelt som att spela in prat. Ändå var inte enkelheten och tillgängligheten det mest revolu-tionerande med poddradion.

- Direktsänd FM-radio hand-lar om att jag måste ge av min tid till det sändande mediet när det passar dem. Med poddraclio är det tvärtom jag själv som väljer när jag har tid att ge bort, säger Kal Ström. Det är också den viig sons medierna tagit senaste åren; kon-sumenterna kan i större utsträck-ning disponera sitt medieintag på egen hand. I poddradions köl-vatten kom digital-tv och play-kanaler, och för en stor radiopro-ducent sons Sveriges radio har det varit en självklarhet att utveckla ett arkivsystem som gör deras direktsända program tillgängliga för lyssning även i efterhand. – Jag har starka minnen från når jag var på läger som liten, säger Ström. Helt plötsligt märkte jag att det inte fanns en männis-ka någonstans, och när jag letade runt hittade jag alla fran/för tv-apparaterna – för ”Dallas” hade
börjat. En sådan grej kommer ju inte att hända igen.

Kal Ström använder begreppen synkron och asynkron tid når han pratar om mediekonsum-fion. Den första tiden syftar till att något interagerar med något annat, som en direlctsändning som du som konsument mås-te anpassa dig efter. Den andra tiden, den asynkrona, interagerar däremot inte direkt med en kon- sument – köper du exempelvis v- serien ”The Wire” på dvd-box kan du själv bestämma hur och når du vill se den.

- Den asynkrona tiden är den som kommer att dominera i framtidens medieklimat, menar Ström. Jag tar snu tid och gör vad jag vill med den. Ta nedladdning, laglig och olaglig, son, exempel. Den handlar inte i grunden om att komma undan att betala, istället är det ju det enklaste sättet att få tag på musik när du vill lyssna på den. Om jag kommer på en kväll att jag vill se ett avsnitt frän femte säsongers av tv-serien ”Vita huset” vad gör jag då?

Du köper serien på dvd-box? – Men jag år ju inre på stan, och vet inte ens om de har boxen. Butiken är ett exempel på syn-kron tid. Den är öppen på tider som jag måste anpassa mig efter, och som inte passar mig, och det är långt att gå hela vägen till buti-kers. Det blir alldeles för krångligt all passa en tid som inte är min.

- Det finns ett ekonomiskt värde för en butik eller för exempelvis en tv-kanal att styra vår tid och göra så att vi anpassar oss. Men varför ska jag tvingas ge bort min tid till andra, när det finns alternativ som gör att jag själv kan bestämma?

För Kal Ström slutar det inte vid att konstruera sin egen medie-konsumtion. Han tar det ytterligare ett steg. Ett sätt att göra det han kallar för asynkron tid ännu mer effektiv.

- Jag lyssnar alltid på poddradio i en och en halv gånger hastigheten, man har alltid haft den möjligheten i bärbara spelare. Mitt promenad till jobbet tar 25 minuter varje morgon, på den tiden får jag in 38 minuter lyssning. Min tid är dyrbar.

Varför är den det?

- Jag har en begränsad tid att ta in medier, för jag vill inte slösa för mycket tid på dem. Men jag önskar att dygnet hade fler timmar, så man kunde göra fler saker.

Text: Joakim Johansson 019-1550460

Faksimil:

Jag använde Free Online OCR för att få ut texten (och har bara redigerat lite).

Kaninen måste dö

Big Yellow Rabbit

Jag förstår känslan. Viljan att den ska få vara kvar. Men kaninen måste dö. Den är fantastisk där den är. En stor gul kanin som skymmer kyrkan och visar arslet mot makten.

En skulptur där tvååriga barn går upp för Stortorget, frågande slår ut med armarna mot mamma: ‘ninen!?, för att hon inte hunnit sett den igen ännu, för den är skymd av träden. Det är fint, det är kärlek. Men den måste dö.

Den kan inte vara kvar där den är. Det är den perfekta platsen, men varje dag måste snickarna laga skadegörelsen från natten innan. Materialet håller inte för att bara bevara. Att kaninen lånar folkets plats är en sak, men att bevara den där skulle inkräkta. Alltså måste den flytta om den ska sparas.

Och var ska den vara och vem ska köpa? Marieberg? Lek- och buslandet? Behrn Arena? Mediamarkt? Att ställa den någonstans för att det är en fin kanin älskad av barnen skulle transformera den från att vara ett stort konstverk till att bli glättig kitsch. Det skulle vara en skymf mot konstverket och en skam för Örebro. Det som visar på Örebros anda är att döda kaninen och göra ett nytt OpenArt om två år.

Kaninen ska dö, länge leve kaninen i barnens och våra minnen. Låt Florentijn Hofmans Big Yellow Rabbit bli ett saknat borttappat gosedjur, bortslängd på ett torg någonstans och omhändertagen för destruering av sopgubbarna. Det är konst.

Citat

– Många kommer naturligtvis att sakna kaninen men det kommer också att resultera i en i grunden bra sak – saknaden kommer att sätta igång ytterligare diskussioner om konsten i det offentliga rummet.

NA Jättekaninen till salu

Genom att kasta in ett stort gosedjur i ett offentligt rum frågar Hofman, ”Vad tjänar det till och vad är syftet med det offentliga rummet?” Ändringen av skalan förändrar helt funktionen och känslan av gulliga kaniner och även den omgivande miljön. Med det här verket i Örebro vill Hofman ändra perspektivet på Stortorget och Engelbrekt-monumentet, liksom förhållandet mellan skulpturen och hans beskådare.

Om detta bara är ett gosedjur som kastats bort av sin ägare, vad måste Örebro då förvänta sig när ägaren av leksaken kommer tillbaka för att hämta den?

OpenArt Konstverk: 30. Stor gul kanin

Länkar

WWW.WWW är en hybrid mellan o- och konferens

Nyss hemkommen från SSWC läste jag för första gången om Richard Saul Wurmans nya konferensformat WWW.WWW. Och det är lätt att känna igen tankarna jag själv hade på vägen hem från Tjärö.

Richard Saul Wurman var mannen som grundade TED en gång i tiden, innan Chris Anderson som numera kuraterar TED tog över verksamheten.

TED är ett fantastiskt koncept. Samla smarta människor både på och framför scenen och låt ideér mötas. Prata om hur man knyter skosnören efter ni pratat om hur man botar malaria och följ upp det med vad som motiverar oss.

Och TED är såklart speciellt, men jag tänker ändå att det även där måste finnas något i känslan av att det allra bästa med en konferens är fikat emellan föreläsningarna. Middagen på kvällen. Mötet med människor. Och som Wurman säger i en intervju med Imprint:

I’ve become weary of because they have become formalized, rehearsed, over-produced and stiff. The 18-minute talk has become a talk where people want to get on TEDTalks and become one of the ones most watched. It’s become a competitive battle for eyeballs, not for ideas.

Imprint Wurman’s WWW.WWW Conference

Det är därför #sswc är fantastiskt. Alla människor man möter och tankar som byts. Det är inte ens så att det jag kommer minnas mest är diskussioner inom ämnet sociala medier eller internet. Men det är samtal med människor som har samma idébakgrund, eller kultur om du så vill. (Det finns mycket att säga om hur den idébakgrunden också borde brytas upp, men det är en annan diskussion.)

Wurmans nya koncept har inte nödvändigtvis något med world wide web att göra, trots att det delar akronym. Det första w:t står, precis som för www, för världen – men resten står för något eller några av Water Wealth Women Waste War Well-being Wildlife Web Weather Wind Words Wonder Witness Wilderness Work Wunderlust Warming Wit & the Waking Dream. Han beskriver formatet som intellektuell jazz och en återupplivning av the lost art of conversation.

I en intervju med Co. Design pratar han mer:

Wurman […] recently announced plans for his new WWW.WWW conference, slated to debut in Fall of 2012. So far, he has lined up some heavyweight collaborators—R/GA’s Bob Greenberg and @radical.media’s Jon Kamen are on board, GE is an early sponsor, and Yo-Yo Ma and Herbie Hancock will see to the music. Featured guests are still to be determined, though Wurman promises that the conference will be “like a dinner party with a hundred of the world’s greatest minds having a conversation, two at a time.”

But here are a few things the show won’t have: Speeches, slide shows, or tickets. Wurman’s plan is to stage a series of improvisational one-to-one conversations, held in front of a small invitation-only audience and then disseminated to the outside world via a high-quality, for-sale app that captures the event.

Can a conference succeed without slick presentations? Wurman acknowledges that the best TED talks can be “fantastic,” but he feels a format built around prepared, time-limited speeches lacks a certain spontaneity.

Co. Design The Creator Of TED Aims To Reinvent Conferences Once Again

Är inte det här också ett försök att tappa upp från energin i spontaniteten för ett möte, precis som en unconference så säg?

Konferensen kommer inte kosta pengar, men den kommer bara vara tillgänglig för inbjudna. Det ska sedan finansieras med hjälp av en app där vi andra ska få tillgång till innehållet (samt sponsring förstås). Wurman kallar den första konferensformatet för det 21:a århundradet. Jag skulle nog säga att det är unconference-formatet som är det, men ändå.

Citat

Andra bra citat från Imprint:

You’ve asked me how long it takes to organize this and I thought ‘well would it seem good if I said 10 years or would it be better to say oh I did this in a week’? I would really rather tell you that I did it in a week. It will end up being 18 months or the philosophical answer: my whole life. You choose. Is it hard work? Do I work on it hard? No. Do I think about it all the time? Yes. But it’s not work, it’s a real joy to put together the puzzle. It’s an intellectual crossword puzzle. You don’t put together a puzzle of many pieces on a table together for work, you do it because you want to solve that particular game. This is not work. It might be work for the people who help me but it’s not work for me.

Håkan Dvärg

Jag tittar på omslaget till Håkan Hellströms nya singel Saknade te havs/River en vacker dröm strax efter jag läst från Översättarens anmärkningar av Erik Andersson, från arbetet med hans översättning av Ringarnas herre.

Även förr i världen undvek de i regel ‘storfolket’, som de kallar oss, och nu har de blivit ännu skyggare och börjar bli svårfunna.

75 000! En ny milstolpe i Last.fm

Jag nådde en ny milstolpe på Last.fm igår när den 75 000:e låten skrobblades till mitt konto. Det blev Robyn och Be Mine till slut, men det var inte helt utan vånda.

Jag märkte tidigare i veckan att milstolpen närmade sig. I morse visste jag att det skulle ske och då började den falska delen av min hjärna krångla. Man ville ju inte ha en dålig låt som 75 000? Min mer rättrådiga hjärna vet ju att jag inte bryr mig (så mycket) om det där så svaret blev till slut att spela random från min iPhone (som jag inte gör så ofta) för att jag inte skulle kunna påverka processen. Då var det ändå någorlunda aktuell musik, eftersom jag inte har annat än det jag lyssnar på i samtiden.

Robyn känns som ett ganska bra val. Aktuellt med den där lite lama Björk-covern igår också.

# Artist Låt Dagar mellan
1 * - -
5 000 Michael Butler RnRGeek3_2_05 -
10 000 Sigur Rós Gong 191
15 000 The Tiny (med Ed Harcourt) Sorry 182
20 000 The Knife Three Boys 174
25 000 Amy Winehouse Back to Black 99
30 000 Barr Context Ender 104
35 000 Final Fantasy If I were a Carp 123
40 000 The Dillinger Escape Plan Nong Eye Gong 113
45 000 Veronica Maggio Ingen kommer undan (inte ens i Sverige) 135
50 000 Xiu Xiu Sad Redux-O-Grapher 196
55 000 Beirut Venice 118
60 000 The Sounds Goodnight Freddy 126
65 000 BK-One (med Slug) Blood Drive 154
70 000 Burnt Friedman & Jaki Liebezeit Caracoles 127
75 000 Robyn Be Mine! 160

Vän av ordning kanske undrar vad som hände där i början? Tyvärr är det så att tjänsten jag använt för att sätta ihop statistiken inte kan läsa spelade låtar före 2005 när jag registerade mig på Last.fm.

(Sen är den inte riktigt att lita på heller. Jag tittat på tjänsten tidigare och då fick jag lite andra låtar som spelats i anslutning till de i listan ovan. Men det spelar inte så stor roll. Förhoppningsvis var det tidigare resultatet en bugg och listan är mer korrekt nu.)

Julie & Julia och jag

Vi såg Julie & Julia för några veckor sedan. Och jag blir exalterad och lite rörd.

Det hon hade med sin blogg och sitt projekt är en av de saker jag älskar med bloggar, det jag älskar med projekt. Och det är även det jag älskar med att skriva. Att göra något och känna att det är värt något – åtminstone för mig. Och sen kicken av att ibland få feedback.

Och sen är det fantastiskt med en nischad blogg, som The Julie/Julia Project var. 500 recept från en kokbok på 365 dagar. En blogg som är rotad runt ett ämne eller en uppgift och låter världen snurra runt den istället för att låta världen snurra runt sin egen axel som den alltid gör annars. Då kan man se livet och världen genom andra ögon, från ett annat perspektiv. I Julies fall var det genom kokbokens. Och genom kokbokens perspektiv såg hon saker hon inte skulle sett annars. Hon skiftade sätt att se, artificiellt.

Jag är övertygad om att till och med en fokuserad My Little Pony-blogg handlar om livet, om jag bara kunde lära sig läsa den.

Fokuset i sig gör det dessutom bättre att läsa. Att välja handlar minst lika mycket om att välja bort. Och fokuset gör valet enkelt vilket höjer kvalitén helt naturligt.

(Vad vill jag säga egentligen? Fan vet.)

Uppdatering

Fifi pekar mig mot ett citat av Goethe:

In der Beherrschung ahnt man den Meister

som i översättning från Mikael Mogren i tidningen Kulturen från i julas lyder: I begränsningen anas mästaren.